Lotta

”Det kom till en punkt när jag visste att jag skulle behöva operera mig i alla fall, antingen ett knä eller en höft”

Lotta är en av fyra systrar och så länge hon kan minnas har hon varit den som är rund. Första gången hon bantade var hon tio år. Idag – efter en Gastric bypass-operation – väger hon 60 kilo och det har hon inte gjort sedan hon gick på mellanstadiet. Sammanlagt räknar hon att hon måste ha gått ned 100 kilo genom åren. Hon blev något av en expert på att banta, men tyvärr var hon lika bra på att gå upp i vikt igen. 

Lotta är 50 år gammal och bor i Motala med sin man Magnus. Paret är något så ovanligt som tonårskärlekar, och har alltid hållit ihop i vått och torrt. Lotta är Grundskolechef inom ramen för Linköpings kommuns skolverksamhet och har två utflugna barn. Ända sedan hon var liten har hon varit överviktig, något som hon då sällan upplevde som jobbigt. Men när hon ser tillbaka på alla de åren, så förstår hon hur mycket tid och kraft det har tagit och hur mycket övervikten har begränsat henne. I hela sitt vuxna liv har hon bantat och som hon säger själv: 

”Jag tror att 5:2 dieten är det enda som jag inte har testat, för den kom efter att jag gjorde min operation.”

Sammanlagt räknar hon att hon måste ha gått ned 100 kilo, och hon blev något av en expert på att banta. Tyvärr var hon lika bra på att gå upp motsvarande vikt igen.

”Under alla de åren så mådde jag aldrig dåligt psykiskt över min vikt, men jag har alltid varit en stark människa. Så här i efterhand inser jag hur mycket knicks och trix jag höll på med och hur det begränsade mig. Bara det att jag blev så van att jag inte tänkte på det. Det kunde till exempel vara hur jag satt på ett säte för att verka mindre. Jag kunde ha en riktigt bra dag men varje gång jag tänkte det så kom alltid samma tanke; nu ska jag bara gå ned i vikt också.”

Redan för fem år sedan började Lotta att fundera på att göra en Gastric bypass-operation. Hon förstod att, gjorde hon ingenting nu skulle hon så småningom ändå behöva genomföra en operation, men då av ett knä eller en höft. För Lotta var hälsoaspekten det viktigaste. Hon tror att den process som ledde fram till att hon genomförde operationen, var något hon behövde. Hon hade många farhågor, som att hon trodde att hon aldrig skulle kunna njuta av en hel middag igen. ”Efter ingreppet förstod jag snabbt att det var helt fel. Jag kan äta allt, bara mindre, vilket man snabbt lär sig.” 

Före
Efter
 

Det var även processen som gjorde att det, från att hon fattade sitt beslut på Skärtorsdagens morgon 2013 till operationsdagen, gick knappt fyra veckor. För Lotta var det en förutsättning att det gick att göra operationen privat, eftersom hon i ett litet samhälle som Motala aldrig skulle ha gått igenom Landstingets process. För att inte tala om den skam som hon upplever att det skulle ha varit förknippat med.

”Jag skulle ha sju veckors semester den sommaren och tyckte att det vore idealiskt att genomföra ingreppet runt midsommar. När läkaren på NCK, som jag vid det tillfället hade pratat med, träffat flera gånger och fått stort förtroende för, frågade om jag var redo redan i april, så tänkte jag först: nej, det går inte”, berättar Lotta.

”När jag frågade läkaren om han trodde att jag verkligen var redo, var hans svar ett solklart, ja!
Då kände jag att nu kör jag”

Ju mer Lotta tänkte så kände hon att, med sin erfarenhet av dieter tillsammans med sitt starka psyke och det stora stöd hon hade från sin familj, så var det kanske inte så galet ändå. 

”När jag frågade läkaren om han trodde att jag verkligen var redo, var hans svar ett solklart, ja! Då kände jag att nu kör jag. För mig gick allting väldigt bra, jag hade inga komplikationer alls och jag gick ned väldigt mycket i vikt. Dessutom väldigt fort. Jag tror själv att det var för att jag skötte de kostråd som jag fick från dietisten så minutiöst. För dem som funderar på en operation är det viktigt att komma ihåg en sak. Man vaknar inte upp och har fått ett nytt liv. Det krävs entusiasm och stort engagemang. Huvudet måste vara med. För mig var det också avgörande att jag hade så stort stöd från min familj, både från min man och mina barn. Utan dem vet jag inte om jag hade klarat det lika bra.”

Under de första 14 månaderna efter operationen rasade Lotta i vikt, så pass att hon frågade läkaren om det aldrig skulle ta stopp. Han försäkrade att det skulle ske när det var dags. Och det gjorde det. Idag väger Lotta 60 kilo, vilket hon inte har gjort sedan mellanstadiet. 

”För mig som har fyllt 50 år så var det tanken på hur min hälsa skulle komma att försämras med åren som var avgörande. Idag är jag bekymmerslös och jag förstår nu hur jag mådde innan operationen. Sen är det så klart väldigt kul att köpa ett par snygga jeans också. Det är inte många som känner igen mig idag. När de väl inser att det är jag blir alla så positiva och peppande. Några har till och med blivit avundsjuka”, skrattar hon.

För Lotta innebär varje dag att hon är som berusad av lycka. ”Ta bara en sådan sak som att det finns en bild när min man lyfter upp mig på min 50-årsdag. Det har aldrig hänt innan. Jag gör saker som jag bara kunder drömma om tidigare, jag har åkt linbana och klättrat i träd.”

Avslutningsvis säger Lotta, ”För mig är familjen allt, och hack i häl med dem kommer mina vänner. Men jag måste säga att läkaren som opererade mig också ligger väldigt bra till. Det han har gjort för mig betyder enormt mycket, det går aldrig att återgälda. För mig var det här sista chansen.”