Linda

”Nu vet jag hur det känns att vara mätt, och nu vet jag hur det känns att hålla vikten.”

Under en bantningskur lyckades Linda gå ner 27 kilo. Ett år senare hade hon gått upp nästan 30. Som så många andra som dras med övervikt menar hon att det svåra inte är att gå ner i vikt, utan att hålla kvar vid den. Hennes självkänsla har aldrig sviktat, även om hon alltid vetat att hon skulle må bättre av att sänka sitt BMI. Det var flera orsaker som fick henne att bestämma sig för en Gastric Bypass- operation, en av dem var den växande oron för att få diabetes, en annan var att ena knät började slitas ut av övervikten.

Linda arbetar som kontorschef på ett företag i Linköping, hon har en sambo och en dotter på fem år. Hon säger att hon provat det mesta, alltifrån Viktväktarna till Extravaganza. Hon har under långa perioder både tränat mycket och ätit rätt, men perioderna har alltid fått abrupta slut.

”Är det någon som är expert på viktminskning, så är det jag. Jag har gått ner i olika omgångar så länge jag kan minnas, men jag har alltid fallit tillbaka i gamla vanor och så blir sockerberoendet för starkt. Det är som när det har serverats tårta på jobbet; jag var alltid den som tog två bitar, och sedan en tredje på väg in i rummet, bara för att det är så gott. Det har inte funnits någon botten, liksom”, berättar hon.

Linda beskriver hur avundsjuk hon alltid varit på tjejer i sin omgivning som kan beställa in en stor kladdkaka med extra grädde, ta två tuggor och sedan säga att det räcker. Det fenomenet har också blivit hennes mål. Och nu, för första gången i sitt liv, fick hon uppleva känslan själv. ”Nu är jag plötsligt en sådan person som faktiskt kan känna: Nej, jag vill inte ha mer! När jag hade tagit tre tuggor kände jag att det tog stopp. Jag tog till och med en bild på kakan med mobilen för att komma ihåg hur det kändes. Det var en helt otrolig känsla.”

Tankarna hade funnits hos Linda en längre tid. Hon surfade runt och visste att gränsen för att ens bli aktuell för en operation låg vid ett BMI på 35. Hon hade ju egentligen aldrig sett sig själv som en person i behov av hjälp, men nyfikenheten kring en Gastric Bypass växte sig ändå allt starkare. Under graviditeten fick hon graviditetsdiabetes och hennes 91 kilo började sätta allt större press på knäna. Linda säger att det var när hon märkte att kroppen faktiskt började ta stryk, som hon på allvar insåg att något måste göras åt situationen.

En dag upptäckte Linda att hon faktiskt passerat BMI-gränsen och nu hade värdet 37. Hon bestämde sig för att börja ringa runt och ett av ställena råkade bli NCK. ”Jag blev bemött på ett väldigt förstående och professionellt sätt, men trots det valde jag faktiskt att göra en dubbelkoll med Landstinget. Där började man direkt tala om intervjuer och

utredningar och jag kände att det skulle ta för lång tid. Jag hade pengarna och jag hade viljan, dessutom visade det sig att NCK har en klinik i Linköping, där jag bor.”

”Nu vet jag hur det känns att vara mätt, och nu vet jag hur det känns att hålla vikten.”

Sagt och gjort, operationen bokades in och i början av maj 2014 var det dags för Linda att checka in på hotell Ekoxen och sedan bege sig till NCKs operationssalar. Hon beskriver tiden efter ingreppet som väldigt avslappnad. Redan under den andra dagen blev hon uppmuntrad att gå ut och röra på sig. Hon tog en promenad, om än en väldigt lugn sådan, genom staden. ”Det blev faktiskt två väldigt lyxiga dygn. Efter promenaden låg jag på hotellrummet och tittade på TV, läste lite och sörplade på en soppa. Och jag fick flera besök av kirurgen och teamet på NCK, det kändes väldigt tryggt.”

Före
Efter
 

Som bieffekter nämner Linda allmän ömhet under en vecka efter ingreppet, men i övrigt var det lätt att återställa sig till ett normalt liv. ”Det blev så att jag gjorde puré av det mesta under de tre första veckorna, sedan gick jag tillbaka till vanlig mat, jag var nog väldigt försiktig ett tag till sedan och mosade det mesta. Det blev väl totalt två månader utan att tugga särskilt mycket”, skrattar Linda.

Ett av de roligaste minnena efter operationen var när hon kom tillbaka till jobbet efter semestern. ”Jag gjorde ju operationen i maj och var sjukskriven två veckor. Vid midsommar gick jag på en åtta veckor lång semester, och under den här tiden gick jag totalt ner 24 kilo. Mina arbetskamrater bara stod där med hakorna vid knäna och undrade vem det var de såg framför sig. De flesta brukar ju gå upp ett par kilo under semestern, men inte jag! Det är ett minne som jag alltid kommer att bära med mig.”

En gång sedan operationen har Linda ätit för mycket. Det var när hennes sambo hade köpt en påse godis och av gammal vana ställt fram skålen på soffbordet. ”Jag glömde bort mig helt och åt tio bitar, det var så himla gott och de gick ner av bara farten. Men jag fick snart ångra mig, det blev hjärtklappningar, svettningar och jag kunde inte sova på hela natten. Och det känner jag än idag, att det där vill jag inte vara med om igen.

I snitt har hon gått ner ca ett kilo i veckan – från 91 kilo till 56,5 kilo. Målvikten, 55 kilo, är inte långt borta. Trots den drastiska viktminskningen upplever hon den inte det som något jobbigt, tvärtom tänker hon inte särskilt mycket på matintagen. ”Jag fortsätter mitt liv precis som vanligt, men när andra sätter i sig sina portioner kanske jag äter en tredjedel av vad de gör.” Träningen har hon inte riktigt kommit igång med än, men hon drömmer om att börja springa. En dröm som verkar bli allt enklare att uppfylla i takt med att knäna känns alltmer friska. ”Den här gången kommer jag att klara det”, säger Linda. ”Nu vet jag hur det känns att vara mätt, och nu vet jag hur det känns att hålla vikten.”